HEJ.
JAG ÄR HELT NY PÅ ATT BLOGGA MEN MED DENNA SIDA SKULLE JAG BARA VILJA SKRIVA AV MIG LITE OM ALLT KRÅNGEL SOM HAR HÄNT I MITT LIV DOM SENASTE 3 ÅREN.
år 2007 var jag med om en bilolycka ,som slutade med en bruten nacke och 2 kotor i ryggen blev ihopklämda.Jag är glad att jag kan stå på benen idag och har äntligen börjat arbeta ca.60%.Får leva med värktabletter resten av mitt liv tror jag och det har jag väl accepterat.Har dragit in advokat nu angående försäkringen.Det jag fått ut allt som allt är ynka 50.000 kr för sveda och värk och varit sjukskriven i 3 år.Det är ju inte klokt hur dalarnas försäkrings bolag beter sig och inget är klart än med överklagan.Att det ska ta sån tid med allt.så om nån har frågor angående försäkringsbolag,advokater,olycksfall,läkarintyg mm så får ni gärna fråga mig om det.
2008 26 april gifte jag mig med en man från libanon som inte var så poppulärt hos min familj och det förstår jag för vi hade bara kännt varandra i 4 månader innan vi gifte oss,men jag älskade verkligen han.Vi trodde att det skulle bli så bra med allt med vi hade så mycket problem med migrationsverket och myndigheter i ett års tid.Han fick aldrig uppehållstillstånd och blev utvisad i juni 2009.Det var det jobbigaste jag varit med om,som tur har jag 2 underbara barn som stöttade mig.Jag åkte ner till libanon 2 veckor efter och det var en massa papper som skulle översättas till arabiska från svenska,som kostade oss tillslut 10.000 kr.Det var personbevis,familjebevis,vigselbevis ,kopior på pass mm.Det var en jätte jobbig tid.efter 2 1/2 vecka åkte jag hem ,och det var jätte jobigt att lämna han kvar men jag vissta att snart skulle vi ses igen,ja inte förns efter 7 månader.migrations verket sa att det skulle ta 3 månader men så är inte fallet,det är lögn.7 månader tog det innan han fick komma tillbaks till mig och jag tror jag grinade nästan varje dag och vi gifte oss av kärlek.det finns många som leker med giftemål och får upp till 100.000 kr för att vara gifta på papper ,men jag säger till alla ni som gör det,det är inte värt pengarna.det är så mycket ni kommer att förlora med bostads bidrag,mm....
i alla fall nu har min man fått uppehålls tillstånd och kom till sverige i februari 2010.nu är det SFI som är nästa steg.kan man inte svenska får man inget jobb,så är det.Han har fokuserat på att skaffa jobb i stället för han hatar verkligen att det är jag som försörjer familjen och det är skit tufft,speciellt när jag har 2 barn också.Vi får ingen hjälp från nånstans,varken sos,arbets förmedlingen,mm.sos säger bara att jag själv har satt mig i denna situvation själv så det är upp till mig att förssörja han.Herregud,det var inte så här jag hade väntat mig att gifta mig med en man som inte är svensk medborgare,men kärleken håller oss uppe fast det har varit tufft och jag har kännt att jag inte orkar mer.men jag älskar han och mina barn betyder mest av allt i mitt liv.
Så om nån vill fråga mig om nått angående att gifta sig med en icke svensk medborgare så kan jag mycket om myndigheter,försäkrings kassan,migrationsverk,visa ,arbetsförmedlingar,mm så fråga på.
Just dom här 2 sakerna har tagit så mycket energi i mitt liv och folk fattar inte hur jag orkar med allt,nä inte jag heller.Men nått som hände före jul var att min älsta dotter vann en tävling till mig med en helmakeover var helt underbart.Jag fick åka ner till stockholm med min bästa kusin carina och bli sminkad,klippt/färgning av håret helt gratis.Min kusin bjöd på mat så endast tågbiljett betalade jag.helt underbar dag.
Nu på söndag har vi blivit inbjudna på modell för en dag och då tar jag med mig mina barn för lite foto och sminkning.Ska bli så himmla kul.
Jaha det var lite om vad jag har varit med om så nu ska jag gå och väcka min man.
Puss & kram
Va kul att du bloggar vännen!
SvaraRaderaDet var "roligt" att läsa om vad ni varit med om, skit tufft alltså! Och är de redan 2 år sen ni gifte er! Jag kommer ihåg vid hundbadet när du berättade det, jag vart så glad för din skull, såg på dej hur kär du var hihi!
Vilket helvete med din skada och försäkringar - ja 50 tusen va då inte mycket, herregud! Stå på dej.
soc är ju som dom är alltså! Helt vrickade, det är dom som har pengar som får hjälp.
Jag tror jag oxå ska skriva ett inlägg om hur vi har haft det under ett år..herregud.. vi är tydligen inte ensamma! Så vi förstår er till fullo hur ni haft det...men du har vart ifrån din man i 7 månader, DET måste vart ledsamt, jag har iaf haft min vid min sida hela tiden!
Önskar all lycka MASSA kramar till er!!!! <3